Välkommen till min blogg! Här bloggas det om konst och kultur utifrån skilda erfarenheter och tankar.

je suis un autre

I alla fall - nu är det stillsam debut som bloggare. Får se hur det går.

I dag har jag varit på lite utställningar, galleri Box och Konsthallen och massor av promenad i soligt men kallt Göteborg. På väg därifrån hummandes på Can't help falling in love träffar jag en vännina jag inte sett på år. Håller på och samlar material om bluffar, kopior, förfalskningar, lurendrejare etc för tillfället som ska användas till en av de utställningar. Och egentligen är det inte skickligt utan bara obändigt och våldsamt och en kamp som pågår. Luften i Kairo är tät av inte bara smuts och en enorm mängd avgaser, men även av ökendamm och av rök från de kontrollerade bränderna av papyrus runt staden. Om alla i Sverige redan vet så genererar en liten konstvärld ofta många grupperingar, skvaller och andra små skandaler som ställer till det. Idag blev det ingen konst, däremot ett kärt återseende med "Dirty Bar" (Stella Bar) och öl-stället som har öppet dygnet runt och som aldrig städas. Håkan verkar inte ha imponerats av Uppsalas nuvarande konstliv. Han vill mer peka på universitetet som potentiell huvudman med dess studenter som självklar målgrupp. Vilken påverkan har det vardagliga på en människa? Vad säger det om någons existens? Förutom att det är inspirerande är det också väldigt nyttigt att få låna ett par ögon utifrån som tittar på den specifika konstscen man verkar inom och de övergripande strukturer som råder.

Nästa vecka kommer förmodligen kretsa kring att förbereda nedtagning av utställningen och i den mån vi hinner försöka dra upp formen lite mer i detalj för nästa års verksamhet. Att bristen på dialog faktiskt får långtgående konsekvenser är uppenbar. Försök att beskriva tid faller lätt in i klichéer. Människans tid är så kort i jämförelse med världens oändliga tid. Konstlivet polariseras genom att en stor del av den konst som visas blir alltmer medialiserad och ytlig, samtidigt som den mer avancerade och banbrytande konsten finner en frizon på universiteten.

Tempot i samhället ökar. Den öppenhet och det mod som barn har, fortsätter vi att söka efter hela livet. Den känslan av tillgänglighet, öppenhet, kreativitet, samtida design och arkitektur och bevarad ladugårdsmiljö bidrar till konstraster och spänningar kopplade till konsten. Bra att diskussionen fortsätter konsten och dess villkor diskuteras alltför sällan. Sitter själv och funderar på hur jag skall formulera något som kan bidra till debatten. Konstnärer är en av de viktiga, och utan att gå in på en ägget och hönan diskussion, antagligen den viktigaste, komponenterna i ett fungerade konstliv. Trots att vi översköljs av information vet vi egentligen ganska lite om hur det är i Västafrika. Jag märker att jag nu börjar tänka sånt som jag inte riktigt har klart för mig och inte kan formulera i ord. Den dagen som någon far illa eller att det händer något, någonting negativt, då tror jag att vi allihop säger "vilket elände" och då är vi där liksom runtikring. Vem är jag? Jag är ganska rationell, jag vill visa upp det jag ser utan att mystifiera allför mycket. Med fötterna stadigt nedtryckta i klassisk skulpturtradition och huvudet ute i vilda, referenstyngda och mörkt humoristiska snår kan jag utan överdrift säga att skulpturhistorien svänger runt ett nytt hörn. Det är första gången på åratal  jag gör något som inte har med min produktion att göra, allt annat är antingen direkt eller indirekt relaterat till mitt arbete. En annan som ägnar sig åt intressanta sidosysslor är Giornale Nuovo. Den enda som eventuellt skulle  kunna jämföras är Annika Lantz, men henne har de satt i P4 på konstiga tider.. När jag var i USA förra året hittade jag en show som heter Rock Of Love. I think if I saw her when I was little, I probably would have wanted to be her. De är ett samtidsfenomen, men det finns inget intressant med dem som personer. De har inget direkt att tillföra. Jag känner mig lyckligt lottad över att få uppleva eran med såpor och dokusåpor och hetsen över att bli känd och leva i spotlight. Lesbiska tar över de länder som går i konkurs. Papperslösa har ingen rätt. Människor svälter. Affischerna är på plats runt om i staden, vi har placerat monitorern där den ska stå. Jag vet inte vad du vet om mig och mitt konstnärskap, men du vet kanske att jag arbetar med föreningen JA!. Varje år får Moderna museet förfrågningar om donationer. Just det fria konstlivets arenor och deras förutsättningar är något vi får anledning att komma tillbaka till senare. Jag köpte just en tågbiljett, Göteborg-Berlin, natttåget. Jag hade en gammal vävstol med mig, den som jag hade köpt när jag var 20 år, den stod uppe på vinden. Jag ska också isolera mig ute i familjens stuga vid havet i Sikeå för att i lugn och ro ta mig in i allt det material jag har samlat. Jill och jag delar ett intresse av hybridtexter, korsningar mellan litteratur, teori, film och bildkonst och vi är båda dragna till arkiv. Det är alltid lite svårt att förklara vad man gör på ett residens. Det låter lite suspekt, som en betald semester. Stig och Hedvig, hans närmsta grannar, uttryckte det såhär: han var så punktlig i sina rutiner att man kunde ställa klockan efter honom. Mina projekt består av undersökningar som över tid kan producera flera verk, till exempel film, installation, text, artist book, eller diskussion. Jag kan berätta lite om bakgrund och processen runt utställningen. Golvet är gjort i en en strävan att förstå den fysiska verkligheten kontra den upplevda verkligheten, tyngdlagens mäktiga betydelse för fysiken, samt frågor kring existens. Jag hade en tid börjat tänka på att skapa väggar som man kan gå igenom, och hittat stretchtyg och tänkt på att skapa rum man kan passera genom snitt i tyget. En del tyckte att möblerna försökte spränga sig ut ur byggnaden och andra att de var på väg in. Jag gör verk som behandlar förhållandet emellan det psykiska och fysiska rummet. Ingen visste något, ingen kunde visa mig amerikanska självbiografiska serier till exempel, lärarna kände inte till dem! Jag gör nästan allt för hand. Man borde kanske fråga efter ett förtydligande av vad man menar med t.ex. ”…. politiken i sin relation till konstnärligt skapande måste klara att förhålla sig till företeelser som tänjer eller bryter mot etablerade normer.” Kanske är det därför jag börjat intressera mig för begränsningar, vilket då kan vara att säga ja istället för nej, nu passade egentligen inte just det så  bra in på begränsning eftersom den fungerar mer som expanderande än koncentrerande. ”En dag kommer hela jordklotet att förvandlas till en gemensam hjärna. Även om tusentals mil kommer att vara mellan oss kommer vi att kunna höra och se varandra som om vi stod ansikte mot ansikte.” Om man känner sig låst i sitt tänkande kan det vara en god idé med ett miljöombyte. En frågeställning som jag ganska ofta tänker på när jag skapar mina arbeten: Är det verkligen så bra att hela tiden blicka utåt och försöka se det som finns bakom det som ögat kan se eller som hjärnan kan förstå eller räkna ut? Ett hus, ett hem, mitt eget eller andras, finns ofta med och handlar om existens; närvaro eller frånvaro av en människa i ett hem. Det är alltid häftigt när det känns som man får ta del av något viktigt och man "får något" med sig som besökare/åhörare, några nya tankar, bredare perspektiv, sätt att se. Lägger jag till ett Halleluja så låter jag snart religiös. Jag vet inte vad jag ska göra, i lokal tidningen är tyst, tyst, tyst. När jag hör en diskussion på radion om, låt säga, finansmarknadens reaktion på den minskade emissionen av hedgefonder, känner jag mig inte manad att skriva en debattartikel. Jag tror dock att man kastar ut barnet med badvattnet. Kulturministern pratar i nattmössan. Man måste hinna söka, prova och göra fel, testa nya material, olika metoder och misslyckas, läsa teori, filosofi, konsthistoria och förstå vad som är intressant för mig i mitt arbete, och sånt tar tid. Tänk om Google Earth funnits 1992 när jag själv läste på grundkursen i konsthistoria! Många musiker har numer förstått att det är omöjligt att kämpa mot att deras låtar laddas ned gratis. Utan publik, ingen framgång – och det måste ju vara drivkraften. Att förutsätta en autonom sfär av eviga idéer eller abstrakta definitioner är en illusion, menar Nietzsche. Det är här som konsten visar sin befriande kraft. Genom att bejaka sin kroppslighet och kroppen som kunskapsbas, upphör människans alienation från jorden och hennes flykt till himlarna. Det dokumentära fotografiet har diskuterats och (i viss mån) omdefinierats sedan den blev en medveten genre under 30-talet. Jag tänker att vi är på väg in i en ny tid; tiden efter distanserandet och ironiserande. Den andra tendensen har försökt vända på perspektivet och hävda det kroppsliga och det sinnligas rätt. Konsten får nöja sig med den tid som kommer över. Många är trötta på feminism. Dessa pockar ju på och vill komma fram ur garderoberna igen vilket vi kan se på medeltids-live, TV-program som Lets dance och annat. Vi lever i en tid av romantiskt symbolism. Medan jag parerade isklumparna på cykelbanan tänkte jag - är konst viktigt? Vad kan vi göra istället om definitionerna är konserverande? Däremot finns några saker som lämnar ingen oberörd, som den allmänna ramen för våra tankar och handlingar. Idag är det en rad frågetecken som ska rätas ut. Ser håret ut som en hatt eller en utväxt? Caravaggio och Velvet Underground fungerar utmärkt ihop. Men det är klart, man behöver ju inte bete sig som ett svin bara för att man är begåvad. När det vi efterstävar samtidigt är långsam tid, med ett kvalitativt innehåll. Kvalitetstid.

 Som alla andra veckor inleds denna med en stunds tyst meditation framför kontorets gemensamma inspirationsvägg. Hur är det med sexualiteten i vår tid egentligen? Hur fri är den? Det är dock knepigt med kvinnliga arkitekter. Idag gräver vi lite i det märkliga fenomenet Malmska valen och frågan om djur kan bli arkitektur. I morgontidningen vältrar sig en krönikör: ”feghet och blek kommersialism präglar upptakten till det nya decenniet.” Människans tid är så kort i jämförelse med världens oändliga tid. Kampen om tid. Verklighet och sanning framstår i alla fall som alltmer relativa begrepp. Ibland anklagas konsten för att vara smal, men förmodligen har konsten aldrig haft en så stor potential att vara angelägen för så många som idag. Att konstvärlden som vi känner den idag kommer att upphöra. Kanske är vi inte där ännu, och kanske blir det aldrig så drastiskt. Det är spännande, stimulerande men också slitsamt att verka i konstens öga. Barnet är med, omvärlden undrar hur det går till. Har på senare år intresserat mig för hjärnan och kommunikation. Är idag mer intresserad av urbana miljöer, men är alltid intresserad av hur Sverige andas i varje del. Visst man kommer köpa in till nybyggnationer, men de går ju upp och ner i antal. Det blev en högtidlig inledning på min sista blogg. Men  vi har all anledning att tala allvar ibland om vår situation på jorden. I Oslo har man byggt en opera för fem miljarder kr och i Köpenhamn finns nu tre helt nya hus för opera, teater och konserter i samma prisklass.. Är det lyxproblem eller ... Det inger en känsla av trygghet och påminner om en tid då referensramarna var stabila och till synes konstanta. Fetischeringen av svunna tider är påtaglig. Som Bentley själv uttryckte det; "Under the microscope, I found that snowflakes were miracles of beauty;  Jag har börjat bli allt mer övertygad om att socialdemokratin har ett stort finger med i spelet. På vägen snubblandes över märklig mänsklig historia och dess ännu märkligare nutid. Det luktar bluff om alltihopa. Vill man veta mer om Howard Stern kan man kolla filmen Private Parts från 1997. ”Never ever go into a winning situation and have to maintain that winning situation.”Det har verkligen hänt saker här på bara tio år, det ska bli så oerhört intressant att fortsätta följa denna utveckling under det nästa decenniet! Framtiden är alltså ett hopp just för att vi inte har den, inte äger den. Ok, nu kan jag inte fortsätta mer för nu borde jag försöka tvinga i mig en liten macka. marc broos almA löV museuM of E & u Paleis Oranjestraat  TAWOTWS Take a Walk On The Wild Side CIA Center för Interactual Art + ASC Assocation för Social Contribution  BiA Brothers in Art             Kommentarer (0)

Idag försöker jag skriva klart en artikel. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag känner hela tiden en mild panik för att allt det viktiga ska vara nedtecknat i den kalender som jag inte råkar ha framför mig. Däremot finns det ett glapp mellan intryck och uttryck. Ett sånt behov kan jag verkligen känna, att möta det man ser virtuellt i verkligheten, tillsammans med andra och i det man konsumerar. Självklart har det med distributionsmöjligheter att göra. Kanske ska man bara låta allt hända av sig självt och styras av efterfråga och utbud. Nya tankar kan tänkas och där man kan ta in frågeställningar och diskussioner som är aktuella och har med staden man bor i att göra. Jag har ställt frågor kring relationer och samarbeten. Hur viktiga är arbetsplatser idag och vad vill vi göra där? Det finns mycket som är intressant och bra som händer, men som aldrig kommer fram. När jag arbetat med mina konstprojekt har jag tyckt att de är väldigt logiska och inte konstiga alls, men ser jag på dem lite från sidan har de lett till många bisarra situationer. Vilka branscher är det då som finns inom kulturella o kreativa näringar? Kreatörer förklarar en idé och produktion, oftast med en video. Ronald Reagan red in på världsscenen med fanan höjd om avregleringarnas tidevarv. Därefter sker en insamling av pengar till och med en viss summa eller en viss tid. ”We're focused on creative projects”. Jag håller precis på och smälter intrycken från årets vårsalong på Liljevalchs. Utställningen måtte ha varit en utmaning för vem som helst att montera. De till synes stabila maktförhållandena mellan konst och icke-konst och självklara hierarkierna som hade behärskat konsten i århundraden visade sig stå på lösa grunder. Som kritiker är det min uppgift att hela tiden utmana mina ingrodda potentiellt förblindande förväntningar. Detta visar på nödvändigheten att ställa frågan om vad konsten är om och om igen.. Detta innebär i själva verket att komma till insikt om saker och ting och uppnå ny kunskap, i en hegeliansk bemärkelse i alla fall. Man kan komma långt som självdestruktivt geni ibland.

marc broos alma löv museum of E & u Paleis Oranjestraat  TAWOTWS Take a Walk On The Wild Side CIA Center för Interactual Art + ASC Assocation för Social Contribution,  BiA Brothers in Art  med kärlek

 marc broos                                                                               copyright : retknupnys assam